du har nog rätt. att vara ung är jobbigt mer eller mindre hela tiden men när man vuxit upp och ser tillbaka romantiserar man bilden (eller så har man bara dåligt minne, vad vet jag?). och jag håller tummarna för att john har ett positivt inflytande på sherlocks kärleksliv...

vänta nu, har du ingen som beta-läser? i sådana fall är jag ännu mer imponerad... samtidigt som det kanske skulle vara en bra idé om du vill att det ska bli ännu bättre?

i alla fall, tog en snabb titt på förra kapitlet och hittade ett stycken där du råkar blanda ihop det lite: borde väl vara picked up?

“Great,” Sherlock muttered and got up from the bed again. Without another word he picks up the violin again, clearly stating that this awkward conversation was over. If his mind wasn't to be trusted anymore, at least he still had Herkules Stradivarius.

kram :P